Första försöket, andra försöket, tredje gången gillt?

Hittade ett vackert mönster på en stickad halare som en bekantas bekant lagt upp på instagram. Bad om mönstret och skulle sätta igång. 
 
Har ni försökt sticka med en knodd som innehar teleskoparmar? Inget jag rekomenderar. 
 
Så här gick första försöket
 
En avbruten bambusticka. 
 
Gräver i mina påsar, hittar tunna stickor i metall men en halv storlek mindre så repar upp och börjar om med dem. Hade ändå inte stickat så mycket
 
Försök två slutade på detta vis
 
 
En böjd strumpsticka 
 
OCH
 
 
En resor som varken har stickor i sig ELLER sitter ihop med resten av garnet.
 
Blir ju aldrig klar med mitt projekt i denna takt. Så idag smet jag in (okej var väldigt mycket buller och bång och rev halva affären med vagnen) Berätta bara inte för min man att jag lade mina sista pengar på…
 
 
Ett grövre garn (till ett annat mönser i samma stil) Skall stickas med stickor 3,5 så de skall väl inte ungen lyckas bryta sönder? Eller är jag optimist nu? 
 
To be continued….

Knytkalas i dubbel bemärkelse

Om ditt vardagsrumsgolv ser ut så här, vad tror du då att har hänt. Syftar alltså till antalet bärdon, inte kaoset i övrigt. 
 
Hade knytkalas här hemma. För ett par dagar gick jag med i en lokal facebookgrupp med folk som bär sina barn. Jag skulle nämligen vilja bli bättre på att knyta. Köpte den gulgröna förra året till G men den har mest legat i skåpet. Köpte begagnad av en tjej i sydafrika (nära och bra eller hur) som sålde den billigt pga fel färg. Iom att den är så ny är den också hård vilket gjort den lite svårknuten.
 
Bad alltså om hjälp i gruppen och plötsligt slutade med att jag hade knytkalas i dubbel bemärkelse. Kände ingen som kom vilket var lite extra kul. Jag har dock en viss andel spontanitet i mig och attityden bäst att ta tag i det för annars bli det aldrig gjort (gäller nästan allt utom min examen då *skrattar*)
 
Så igår var vi 4 st mammor och 6 st barn varav 4 under ett år. Riktigt bra gick det och fick lite tips på vägen. Som värdinna blev det lite stökigt att sitta och lyssna hela tiden (kaffet måste ju kokas och äldsta sonen jagas). Det jag önskar lära mig är en knytning jag kan göra hemma för att sedan kunna stoppa in T på stan. Lite bökigt att stå med 5 meter tyg på en parkering. 
 
Inte helt illa knutet i alla fall. Trikåsjalen har vi använt när båda barnen var nyfödda och håller på att öva med den vävda. Till vardags använder jag mig rätt mycket av ergobabys bärsele dock. Tyvärr tycker inte mina axlar riktigt om att bära
 

Kielikylpy koko päivä

Ja ni. Skulle någon ha sagt åt mig för 20 år sedan (hjälp, är jag så gammal?) att jag frivilligt skulle åkt på nått som enbart gick på finska skulle jag knappast trott personen. Eller föresten de var de väl nog folk som sa. Att jåååå jååå, sen när du blir vuxen kommer du nog att behärska finska och kunna prata det hur bra som helst. 
 
Grejen var ju den att jag inte har språkhuvud för fem cent. Jag kan inte lära mig ett språk genom att sitta och tragla med en gramatikbok och ordlistor. Tog faktisk tills jag var 27 år innan jag kom över språktröskeln med finska riktigt på riktigt. Första klivet kom när jag flyttade till vasa och inte längre klarade mig på svenska. Börjde i samma veva jobba inom hemvården och vi hade några finska klienter. 2011 tog jag steget och började jobba på en helt finsk firma (inom hemvården) och då lossnade det för mig. Jag pratar långt i från en perfekt finska och slänger både ord och gramatik huller om buller. Men hej, jag har ännu inte tagit livet av någon och det är huvudsaken. 
 
Nu blev det ett riktigt sidospår. 
 
Jag har ju testat mig runt de svenska mamma-barn träffarna men inte riktigt hittat nått jag fastnat för. Så tog klivet över språkgränsen och drog iväg barnen till MLLs familjecafe. Bästa som jag testat hitills. De håller till i en radhustrea. Leksakerna är anpassade för barnen. Man hade bra översikt. Folk PRATADE med en (om nu inte så mycket annat än att de frågade namn och ålder på barnen) samt att de som höll i trådarna även kollade om jag fått en kopp kaffe eller om jag ville att de skulle hålla T så att jag han sörpla i mig. 
 
Kommer troligen att besöka det stället flera gånger. Kanske inte en gång i veckan men när andan faller på. Trots att det gick på finska
 
T var lite gnällig för han hade blivit vaccinerad dagen innan plus att de var lite hans sovtider. Som synes slocknade han på soffan efter ett tag (lagom tills vi skulle åka hem typ) och han fick ligga där ostört. Ni behöver inte oroa er, soffan är bredare än det ser ut på bilden och jag satt brevid helta tiden förutom när jag tog bilden
 

Vi promenerade hit och vi promenerade dit.

För det första. Är inte naturen vacken just nu? Och hur härligt är det inte att hitta sådana här vyer på promenaden ? Vi är i ”stadsmiljö” liksom
 
Nåväl. Tidig väckning som vanligt. Jag sov dåligt i natt pga att vi eldade i går kväll rätt ”sent”. Slutade elda 19 men ännu när jag gick och lade mig runt 22 tiden fanns det lite lite lite lite glöd kvar. Lämnade alla spjäl öppna som skall vara öppna om det inte har slocknat men det hade i nått skede under kvällen (när vi ännu eldade) rykt in lite så det luktade lite rök i bostaden. 
 
Det får mig supernojig och jag tror vi kommer bli förgiftade under natten (måste verkligen skaffa en kolmonoxidvarnare så jag kan sova lugnt) och varje gång nått barn hostade vaknade jag till och trodde de höll på att kvävas typ. Man kan börja hyperventilera för mindre. Blev kanske 5-6 timmar sömn totalt. 
 
Vad gör man då, trött mamma i kombination med gnälliga barn. Man lassar vagnen full och går ut på en timmes promand. Ett barn somnade och ett barn var nöjd med att leka med divers llöv och kottar jag plockade efter vägen .
 
Själv hade jag så kallt när vi gick så drog på mig både vinterjacka och stickad mössa. Höll på att svettas ihjäl innan vi var hemma för var ändå 5-6 grader och min vinterjacka är TJOCK. Hade ett litet pitstop i en lekpark då G ville gunga en liten stund. 
 
 
 

Tremånadersrapport

Ja inte hinner jag rapportera i tid om vad som sker här hemma. 
 
T är i alla fall tre månader nu. Äter när han är hungrig och sover när han är trött. Ungefär så ser dagarna ut. Har börja skratta och är oftast glad. Följer med vad som händer runt honom. Sover *peppar peppar* bra på nätterna. Äter 22-02-05 ungefär. Somnar oftast med mig vid mitt i natten maten. 
 
Var en sväng via rådgivning för vägnig och mätning. Gossen växer så det knakar. 7995 g tung (han har alltså nästan fördubblat sin födeslevikt på 3 månader. Inte illa det. Var bra kvalitet på mjölken denna gång) mätte in på 63 cm så gjorde helt rätt som plockade fram 68:ans storlek här i veckan. Inser att han kommer kunna ha samma vinterhalaren som brorsan hade förra vintern, de förväntade jag mig inte. 
 
Längden följer han samma stil som sin bror och kurvan börjar dippa. Gissade att det var det som hände när hon ville mäta om honom. G trillade ju från normalkurvan till minust 2 där han ligger ännu idag. 
 
De var lite oroliga för hans huvud. 44.9 cm mättes de till. G hade så stort huvud som 6 månaders. Vi är inte oroliga för han har ett jätte avlångt huvud, inte runt som de flesta barn. Nå hon skulle prata med läkaren och se om vi måste komma in på en extra huvudkoll. Åtminstone fontanellen fram finns kvar så beror inte på det, och inte verkar han ha vatten i huvudet heller (Som också kan orsaka stora huvuden) han är väl bara inte släkt med mig som har minihead. 
 
 

Vår bostad är inte godkänd att bo i

Läste någonstan att för att en bostad skall vara ”godkänd” för människor att bo i måste det vara minst 21 grader i den. Vi har 19-20 grader just nu. Frivilligt dessutom Någon som vill flytta in med oss? *skrattar*
 
 
 
Orsaken till att vi har de så kallt just nu är att vi faktist inte har på någon värme alls. Vårt hus värms upp med luftvärmepump, ”varaava takka” samt lite lösa element här och var. Elemente står just nu i garaget och luftvärmepumpen kostar ju pengar
😉
 
Nä, men det hela började faktist när vi bodde i vårt förra hus. En liten stuga byggd på 30 talet och inte isolerad sedan 40 talet, kändes det som. Drog kallt som tusan från fönstren. Den värmeds upp med direkt el men tyvärr var elementen inte proportionerliga
till rummen, och med draget gjorde det att mycket av värmen gick till spillo.
 
Där hade vi en högforsspis i köket som vi eldade friskt i. Men element var inställda på 20 grader men trots det hade vi sällan mer än 19 grader inne (kallare om de var minus 20) och på vinden där vi hade vårt sovrum kunde det vara 16-17 grader på morgonen
när vi vaknade. Satte vi tempen högre så blev de inte så mycket varmare inne, enda som hände var att elräkningen steg i skyarna. 
 
Kroppen har alltså vant sig med att ha de svalt inne. Numera är det jobbigt att besöka folk som har 24-25 grader inne. Vi svettas ihjäl. Enda minuset med att vi har så kallt inne är väl att min kropp antagligen skulle må lite bättre i ett varmare hus,
men de är saker man bara får ta. 
 
Och vi kommer nog att dra i gång pumpen också, men inte ännu bara. Just nu eldar jag ca en timme om dagen i vår spis och det håller tempen rätt bra. Tanken är att vi skall elda i köket också men måste vänta på sotaren först då det bara ryker in där. Troligen
nått som är knas (eller som de sa när jag ringde och funderade, hmmm, det är inte ikryssat att köksspisen är sotad så de kommer ut ock kollar)
 
Rätt mysigt att sitta framför brasan och blogga i alla fall. 
 
 

7:30 en lördagsmorgon

Vad gjorde ni 7:30 idag? Hur många var ens vakna den tiden?
 
Detta gjorde vi
 
Ute på promenad
 
Ser det inte mysigt ut. -4 visade mätaren vid ytterdörren
 
Efter en dålig natt bestämde sig G att morgonen börjar 5:30. Mamma var inte helt införstådd med de planerna och pappa smet till jobbet. Upp och laga frukost bara. 
 
Så tidigt på morgonen har det inte ens börjat nått tv-program som är värt att se på och då jag lite försöker begränsa hur mycket G tittar på tv per dag så får man rensa lite i tablån.
 
Både bröd och smör var i princip slut så bestämde att nåmen då drar vi på oss kläderna och går till abc för att handla nytt. Blir visserligen gårdagens bröd för så tidigt har de inte lagt in färskt i hyllorna ännu. Men säkert överlever vi på det. 
 
Mamma fick i alla fall motion och vi alla fick över en timme i friska luften. Bra start på dagen
 
För en gångs skull var G faksiskt nöjd att sitta i vagnen. En liten stund promenerade han men blev ingen lång bit
 
Bonusbild på T. Nu börjar kampen med vad skall han ha på sig. Rotar i skåpen
 
 
 
 

Jag trivs ju inte alls här i stan

Nästa vecka är det 5 månader sedan vårt flyttlass gick från Vasa till Jeppis. Och det är väl ingen hemlighet att jag inte alls trivs häri stan (alla i min omgivning vet i alla fall om det). På rådgivningen är de smått förskräckta över min ärlighet. 
 
Varför skall jag ljuga om att jag skulle trivas. Långt inne i mig finns en storstadsbo som vill ut. Vi flyttade från en stad med 65 000 invånader till en stad med 20 000 invånare. Där det finns lika många kyrkor som frissörer, ett i varje hörn ungefär. Kan inte sticka under stol med att det religisösa märks i vardagsbilden i den här stan. 
 
För 14 år sedan flyttade jag bort för första gången. Livet gjorde en tvist och jag kom tillbaka och stannade i ungefär 2 år. Sedan fick min dåvarande sambo arbete i vasa och vi flyttade dit. Förhållande höll inte men jag trivdes så pass bra i staden att jag stannade kvar. Rotade mig. Skaffade nya vänner och började studera. 10 år bodde jag i den staden. Egentligen kan man säga att jag levt hela mitt vuxna liv i vasa. 
 
Kvällen innan vi flyttade. Kaos. Jag var högravid, G mitt i ett utvecklingssprång. Mannen jobbade 120 km bort och kom hem fredag kväll. Tur att min familj ryckte in och hjälpte mig packa under några veckors tid. 
 
På pappren borde jag trivas här i stan. Har kvar de flesta vännerna. Alla har barn, några har barn i samma ålder som mina tom. Vi är i ungefär samma skede i livet. Trots det känner jag mig ensam. Jag är den som lämnade allt. Jobbar på att ta upp kontaken med folk. Försöker hitta aktiviteter att göra. Lära känna invånarna. 
 
I en flytt som vår finns det alltid en vinnare och en förlorare. Vi flyttade för att mannen fick ett vikariat, ett vikariat som gav honom en fast tjänst på rekordkort tid. Jag är på inga sätt bitter över orsakerna till att vi flyttade för jag förstår ju att det var ett val vi måste göra. Och jag är superstolt över hur bra det går för min man, han har verkligen kämpat. Jag förlorade i stället möjligheten att återvända till en arbetsplats och en arbetsuppgift jag gillade (finns inte möjlighet att jobba med mikrobiologi på samma sätt på nått av sjukhusen här)
 
Skall man hålla det inom sig att man inte trivs på en ort där man bor. Vi kommer troligen inte flytta de närmaste 20 åren heller. Kanske jag kommer känna annorlunda om ett år. Kanske inte. Jo det är ”bara” 100 km att köra, men jag har ju som sagt problem med att köra bil längre sträckor så är begränsad. 
 
*slut på dagens gnäll*
 

Hur skall man klä sig egentligen

Denna underbar årstid. När man inte har en aning om vilka kläder man skall lägga på sig när man går ut. I ena stunden skiner solen och det är varmt för att i nästa blåsa en isande vind och regna. Barnen tycker jag har hyffsat varierande kläder, mamma har en jacka som får duga till allt och en regnrock från det glada 80-talet (som jag snott av min mor). Mycket kan man säga om kvaliteten på rukas kläder men tror att utvecklingen har gått frammåt de senaste 30 åren gällande kläder som andas *host*
 
I går fyndade vi en regnrock till G på loppis. Vi tog oss en runda på båda ställena som var öppna. Sa åt mannen att han skulle hålla ögonen öppna efter nått i storlek 86. Följande bord hittade jag en i storlek 90. 2€ betalade jag så får se vad den håller. 
 
G hade parken idag. Var verkligen lager på lager på lager idag. Var jättemulet och hotfulla moln om regn när vi startade så klädde honom för det. Inne i stan blåste det däremot en kall vind. Stackarn var som en  michelingubbe. Vanliga kläder under. Sedan ett lager med vindbyxor och pop vindfleece. Ovanpå detta kurabyxor och jackan jag hittade i går. En mössa. Tumvantar och skalvantar (som saknas på bilden) Mommos stickade strumpor och nokia vinterfodrade gummistövlar som är en storlek för stora. 
 
Han hade för övrig inte alls bråttom hem. Utan ville sitta mitt på gången och titta på gruset och plocka blommor. Mamma och T hade lite kyligt för vi skulle bara snabbt hämta. 
 
Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång