You are never alone anymore

Vi börjar vara inne i den roliga tiden. Nu har man en svans efter sig nästan överallt man går. Tar inte många sekunder innan G har hittat en, och stänger man dörren får man minsan höra det. Stor skillnad på om han stänger in en. 
 
Extra roligt är om man behöver på wc och är ensam hemma. Man har garanterat sällskap. De knepiga är att försöka hindra honom från att slicka på golvbrunnen, kasta kattsand på golvet, gräva i blöj-roskisen eller sno allt papper. Han gär nämligen gärna allt på en gång. Nu har han dessutom börjat ställa sig upp mot allt så numera ingår även att eliminera risken för bulor i huvudet. 
 
Kanske man behöver hjälp med att ta wc papper
 
Jahaps, jag fick hela rullen tydligen
 
Balansträning
 

Skaffa barn när man har en genetisk ärftlig sjukdom

Jag har ju Ehlers-Danlos syndrom (EDS) som är en ärftlig bindvävsavvikelser. Kort och snabbt förklarat är de att jag har kollagenbrist och de påverkar de kroppsdelar som har kollagen….vilket är nästan alla. Kollagen kan liknas med kroppens eget lim. De EDS gör är att jag inte sitter ihop. Jag är överrörlig. Lever med kronsik värk dygnet runt och ingen smärtstillande hjälper. Min kropp använder 300 gånger mer energi än en ”normal” person då musklerna konstant måste jobba för att hålla igång mig. Jag har rikliga blödningar. Mina leder hoppar lite hit och dit och de är inte ovanligt att en knäskål rymmer mitt under en promenad, för att sedan ploppa tillbaka på plats
 
Att förklara ett kronsikt syndrom i några ord är svårt. Och de som gäller för mig är helt annorlunda för en annan person. Det finns inga rätt eller fel
 
EDS är ärftligt. 50% risk att mina barn får det. Tittar jag i min omgivning verkar det som att flickor har de jobbigare än pojkar om de drabbas. De har troligen (min egen amatörtolkning) med att göra att män har mera testosteron och på så sätt starkare muskler som bättre håller ihop kroppen
 
EDS hoppar inte över någon generation. Jag har det, alltså måste min mamma eller pappa ha det (vi har spårat de till mammas sida). Alltså måste hennes mor eller far ha det osv osv. Dock behöver man inte få samma typ som sina föräldar har
 
Med vetenskapen att de är 50% att mina barn får det. Är de då rätt att alls skaffa barn. Eller borde man låta blir. Det är inga lätta frågor. För de finns ju även 50% chans att de INTE får de och lever som glada och friska individer (jo man kan ju vara glad fast man drabbas). Är de rätt mot barnet
 
Vi börjar ju ha lite sent att ångra oss. De som glädjer mig är att de blev en pojke. Och att han då kanske får de lättare. Om han får. De är för tidigt att säga de nu. Alla barn är nämligen överrörliga. Vi ser ju att han är det, men ännu får vi vänta några år. 
 
De possitiva är att då jag är drabbat, vet jag också vilken hjälp man har rätt att få. Kanske jag orkar kriga mera för mina barn än vad jag gör för min egen del. 
 
En klok man sa en gång (okej jag är gift med honom) Skulle du ha önskat att din mamma viste om det och valt att inte skaffa barn. De skulle betyda att jag inte skulle finnas idag och skriva detta inlägg. Jag är trots allt rätt nöjd med mitt liv så svaret på den frågan är nog nej. Jag föredrar nog att finnas till. Hoppas mina barn tänker samma sak i framtiden
 

Tur till parken

Dagens solsken var för bra för att inte ta vara på. Så på med kläderna, ner med sandlekaskerna och iväg till närmaste park. Valde dock fel park för jösses vad de var folk där. Tydligen ute på bästa parktiden 9:30. Var jag och G, en annan mamma med två barn och sedan en dagmamma (tror jag) med 4 pojkar i väldigt samma ålder. De kunde verkligen ropa i sandlådan. Sedan kom de även två dagmammor till med totalt 8 barn, men då packade vi ihop och gick hem, kändes lite väl trångt för oss
 
Vi började med att gunga så klart. De är Gs favorit. Idag var de extra roligt när de fanns så mycket att titta på. Han satt bara och skrattade hela tiden
 
Äntligen har vi dessutom hittat en mössa som inte glider ner över ögonen. De sved lite i peningpungen men vad gör nu de om barnet i frågan kan se lite. 
 
Sedan vågade vi oss till sandlådan med de stora barnen. G bara skrattade när de höll på. Han hade inte tid med mamma och hennes sandkakor. 
 
 
Var så tungt i parken att han somnade på vägen hem

Okej, vi tittar på TV nu

Tillslut gav även jag upp. Så nu tittar vi på ”tv” varje kväll. Dvs vi letar fram ett 15 min klipp på youtube eller några av tvsidornas egna onlinearkiv. Tack vare att vi har äppeltv (en apple tv box) så behöver vi inte sitta och titta på en dataskärm eller telefon utan får de i tv rutan. 
 
När G insåg att de var ett program för honom
 
Vi är dock ännu rätt restrektiva med vad vi ser på och hur länge. Hittils är de max 15 min tv/dag som gäller. Vi har testat babyloonz (hitt hos alla) babblarna (delade åsikter) samt klassikern pingu. De som varit svårt är att hitta program som faktistk är anpassade för barn i ett års åldern. Jag personligen tycker att de skall vara lugna, inte massa snabba byten. Gärna med musik i, de gillas och en lätt handling. 
 
G verkar veta skillnad när de är Tv dags för honom eller om de är vi som tittar på tex nyheterna på morgonen. Nog tittar han på yle-aamu också men inte alls på samma sätt som om de är babblarna på.
 
Dock är fantasin och erfarenheten lite låg. Så vad tittar ni på för program med era små barn. Vi vill att de skall vara en mysig stund så används inte som barnvakt utan hela familjen släpper allt vad de håller på med kl 18 på kvällen för att delta i Gs tv-stund
 
 

Låt ditt barn skrika sig till sömns då

Vi kämpar vidare med våra nätter. Försöker ta bort nattamningen och i 6 veckor har vi kämpat (ungen fyller ju för tusan 11 månader på söndag). Har testat en ”metod” som går ut på att man väljer vilka 7 timmar man INTE ammar på och sedan saktar utöka dem. Nu har vi i två nätter ammat kl 19 och följande gång runt 5. Halleljua säger jag bara. OM de inte vore för den lilla detaljen att herr G i alla fall vaknar runt tvåsnåret och inte kan somna om. 
 
I bland bökar han runt som en tok. Börjar i huvudändan, snurrar runt, vänder och vrider tills han ligger som pippa långstrump för att sedan börja om från början. Att smeka på ryggen hjälper inte, han bara slår undan handen men ropar högre om man inte klappar. Senaste är att han ställer sig upp och ropar och enda som hjälper då är att ta upp honom till mig, då somnar han på två röda oftast. 
 
Frågar runt lite olika grupper och forum men får aldrig några vettiga svar. Den ”lätta” lösningen tycks vara att vi skall lägga honom i eget rum och låta honom skrika, nog lär han sig att sova då. Så har deras mammor gjort med dem och inte fick de några men av de, så nu gör de samma sak med sina barn
 
Och just de går emot allt jag värderar när de gäller att ge mitt barn trygghet. Jo de händer att han skriker tills han somnar men 90% av gångerna ligger han då brevid mig (resten är i vagnen då han vägrar sova) och jag håller om honom. Som idag på dagen. För att andra skall kunna lägga honom bör han kunna somna utan bröst. En timme tog de av rop och protester men sedan somnade han. I min famn. Han var arg och ledsen men jag fanns i alla fall där som trygghet. 
 
Vet att många även dumpar sina barn i sängen och sedan går. Barn under 1 år som skall söva sig själva. Vad hände där med det logiskt tänkandet?
 
Varför är de ännu idag ”okej” att ignorera ett barn som gråter när de sover. Hur gör ni? Jag vill ju gärna sova lite på nätterna jag också, längsta jag sovit de senaste 11 månaderna är 3 timmar i ett sträck. 
 
Arga bebin som inte ville sova
 

Dags att byta till sittdelen på vagnen?

När ”skall” man byta till sittdelen på vagnen? G är ju 7,5 månader nu så börjar väl vara dags snart. Eller vi har provat den ibland om vi varit ute och gått för nöjesskull. Dock sitter han inte rikitgt stadig i den ännu utan hasar ner. 
 
Men då de börjar se ut så här när man skall ta sovpromenader, ja då kanske de är dags. För han vägrar ju sova såhär utan skall i stället titta på allt. Och så blir han trött och arg, ännu argare blir han om man försöker svänga på honom. I söndgas på morgonen hade mannen kämpat en timme med hur man skall ligga i vagnen och om man skall sova på rygg eller mage. Nattetid sover han tydligen bäst på mage har de visat sig, alt i min vänstra armhåla på rygg
 
Undrar om han kan släktas på mig. Ryktet säger nämligen att jag hade samma temperament och funderingar om att spana på omvärden liggandes på mage i vagnen. Lär dock ha varit en aning yngre än G
 
Vi har ju som tur en kombivagn så är bara att ta ut mjukliften så är de klart att sitta i. 
 
Ni kan gissa att jag skrattade när mannen ropade på mig att kom och titta vad G håller på med. Och så klart måste man ju fota innan man svänger honom rätt. 
 

Första turen till lekparken

Vissa dagar, när jag kommer hem från arbete och är trött. Ja då orkar jag inte med så mycket extra gnäll. En sådan dag fattade jag beslutet att nu skall vi ta mig tusan hitta på nått efter maten. VI har nämligen en 90 min mellan 17:30-19 när G börjar vara trött som är rätt tung. Han gnäller på det mesta och inget är rikitgit bra. 
 
Troligen beror de på att han sover sista luren runt 15 så han orkar inte riktigt vara uppe mera. Men sover han efter de på dagarna vill kvällarna bli så långa. Bättre att lägga 19 
 
Nu blev de lite sidospår. Nåväl. Tog mannen under armen och sonen i vagnen och så traskade vi iväg för att upptäcka en lekpark. Visste att de skulle finnas en ungefär en km från oss. Grön och fin var den. Minus att de hängde några unga pojkar där. Inte så att de störde men de var lite i vägen och hade inte vett att flytta på sig. 
 
Vi testade att åka ruchkana (den var bygg för lite kortare människor än mig, fick böja mig krogig för att komma upp för trapporna). G fick testa att gunga i en babygunga ”helt själv” dvs mamma satt och höll i. De hade rätt smart gunga. Två babygungor som var ihoplänkade med ett sittbräde  i mitten där en vuxen kunde sitta. 
 
Så nu är vi utrustade med hink och spade så nästa gång skall vi testa sandlådan tror jag. Undrar om det är mamma som får bygga alla sandkakorna?
 
Helt okej att hänga här säger G
 

Behöver barn träffa barn?

Hur aktivt behöver barn under ett år träffa andra barn i samma ålder? Under vintern och våren har vi varit iväg på en del träffar, G har ju dock alltid varit bland de yngsta, förutom i mammagruppen men vi träffast tyvärr inte så mycket. 
 
Nu under sommaren är ju allting stängt vilket är lite trist. Men de har också fått mig att fundera på hur mycket barn i den åldern behöver se och träffa andra barn. Får de alls nått utbyte av det? Har lite dåligt med vänner som har barn just nu. Anitngen har de lite äldre barn eller så är de utan. Egentligen så har jag blivit lite isolerad i den frågan, svårt att hitta nytt umgänge så där bara med barn. Kanske till hösten när jag åter är ledig
 
Nå, snart kommer Gs kusiner på besök från andra sidan jorden. Skall bli spännade att se hur han reagerar på dem. Mellan honom och mannens systerson skiljer de sig nästan exakt 6 månader. Båda är födda 16
 
Och för ett par veckor sedan var vi hem på kaffe till en av mina kompisar i jeppis som jag inte sett på vem vet när. Roligt att träffas. G hittade mycket roligt att titta och leka med. Hade inte träffat hennes son heller, även han ett 16 barn och de skiljer 6 månader mellan dem. Spännande att se vad som väntar oss. 
 
Inte lätt att fota två vilda barn. De delar på en traktor här. Mannen var dock mer spännande att titta på. Här ser man dessutom hur stadig G är *visslar*
 

Handlat babystuff

Plötsligt kom dagen. Dagen när vi var tvungna att köpa vår första pyjamas. G fick ju en ruskuvilla sovpåse med ärmar av farmor för att klara vintern i vår kyliga bostad. Men sedan någon vecka tillbaka har den varit för varm så vi har bytt den mot vanliga pyjamaser 
 
Vårt pyjamasföråd bestod av hela tre pyjamaserm varav två var lite trånga. Så idag blev de babyshopping på hm och nu äger vi tre nya pyjamaser med korta ben och armar. Köpte storlek 74 så de tar väl ett tag innan de passar. Han är ju van med att sova i förstora kläder.
 
Och påtal om stora kläder. Plockade ut kläder i storlek 60 idag och fyllde på med 68. Är väl lite stort ännu men de är så många fina plagg att använda där som inte passar i sommarvärmen. Vi gissade ju lite fel på när han skulle ha storlekarna årsmässigt. Så garderoben borde uppdateras med sommarkläder. 
 
Passade på att köpa nya mössor då alla våra varit för små och så en lippis så han nu ser ut som pappa. Som ni ser är de det marina livet som gäller bab

 

Handlat babystuff

Plötsligt kom dagen. Dagen när vi var tvungna att köpa vår första pyjamas. G fick ju en ruskuvilla sovpåse med ärmar av farmor för att klara vintern i vår kyliga bostad. Men sedan någon vecka tillbaka har den varit för varm så vi har bytt den mot vanliga pyjamaser 
 
Vårt pyjamasföråd bestod av hela tre pyjamaserm varav två var lite trånga. Så idag blev de babyshopping på hm och nu äger vi tre nya pyjamaser med korta ben och armar. Köpte storlek 74 så de tar väl ett tag innan de passar. Han är ju van med att sova i förstora kläder.
 
Och påtal om stora kläder. Plockade ut kläder i storlek 60 idag och fyllde på med 68. Är väl lite stort ännu men de är så många fina plagg att använda där som inte passar i sommarvärmen. Vi gissade ju lite fel på när han skulle ha storlekarna årsmässigt. Så garderoben borde uppdateras med sommarkläder. 
 
Passade på att köpa nya mössor då alla våra varit för små och så en lippis så han nu ser ut som pappa. Som ni ser är de det marina livet som gäller bab

 
Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång